baby jag kan aldrig vara din pärla för svin, du skulle aldrig orka finna mig.
om vi hade haft minnen
som var vackra att sakna
om det hade varit äkta
någonstans ändå
om det hade varit något fint
att räkna till vår historia så
hade jag inte höra rösten överrösta mina tankar
nej nej det är för sent att dela minnen ikväll
säger pappa
håll inte andan längre
för
om du älskar någon
behöver du inte sakna
att gå ensam
nedför gatan
gatan som vi en gång vaknade från
i drömmen jag kallade en del av mitt liv
gatan som idag är ett nummer taget ur en enirokatalog över uppsala
en nummerlapp
ständigt i det undermedvetna
vi kommer alltid att ha våra minnen
utsuddade av onykterhetens vatten
bakom leenden som stannar då vi ser varandra
palladium som slås samman
då sanningen aldrig kommer fram
brustna hjärnan i triss
vandrar på de polerade golven
flyr timmar intill dar
klackarna smattrar som tårar över nangiala
och hur de blir mörkrädda av att möta verkligheten i dagsljus
då de vet att vi alltid kommer att ha våra minnen
