förvriden verklighet

revben
1,2,3
jag kan räkna med stängda ögon
spegeln varnar att det gått för långt
i det inre
har det inte äns börjat

3 dagar senare
och ett minne blott
och helgens töcken
ligger som en vilande dimma
för det medvetna

spegeln kallar
ett steg närmare
se dig själv
är det du
släpp aldrig min hand
jag klarar det inte

panik
världen slutar att snurra
revben som knäcks
daim knaster skulle kunna vara en liknelse
önskar världen vid mina fötter
men jag tror att den kan vara borta imorgon

säg det högt
och inse att spegelbilden
är förvriden
och älska digsjälv
precis som du är
med en get som spelar violin

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0