innan jag kände dig

om du kunde förstå
att jag var så van att stänga av
känslor va som ett köksredskap
något användbart för att komma till målet
men inget mer än det

jag har haft andra före dig
du vill veta allt om mig men liksom när jag vill ställa frågor
om ditt liv utomlands
tvekar du sakta, tänker en gång till
för rädd för att veta svaret
och du lägger tungan tillbaka i din hand

nu är jag rädd att falla tillbaka
i mönster som en gång va min bakgård
att ge dig sår som jag orsakat
av tillit jag långsamt vunnit
för att såren inte faller av

sitter tyst i telefonen
du frågar vad som hänt
jag ger dig inga svar
du måste förstå när kvällen är försen
för mig finns ingen annan


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0