för att ibland finns verkligenheten i skuggan utav ditt hjärta. men det är borta, förlorat sedan länge och verkligheten har aldrig sett ut såhär genom rödgråtna ögon. inte som den ser ut idag.aldrig. och det är ett starkt ord
det är som ett bankande som slår
något blir varmt igen
solen lyser upp
men koltrastarna som sjöng igår
så vackert
tystnar
ekot av stillsamhet
lägger sig över stadens röda nätter
en färg som skapar ett inre kaos av känslomässiga nätter
sahara brinner och den svider på mina kinder
floderna blir färgade utav blod
hur länge har vi kvar imorgon, idag undrar jag
klarblå ögon som tigger utav de sista krafterna
uppnår extas i minnen som aldrig fanns
lever i drömmen
vägrar vakna till en ledsam historia
på ålderns höst
tiden som går
bankar och slår
försöker att springa så snabbt
men liksom i barndomen så hinner monstret under sängen ifatt
man vaknar med tunga ögonlock
undrar vart evigheten i slutet har sin början
för vi vill bara dansa till musiken av hjärtan som slår
höga på livet och lite till
sånt vi röker för att glömma
som aldrig hänt om du frågar mig
för många ledsamma stunder varnar att släppa taget
flyger högre än alla andra ikväll
jorden är för kall
det ångar och blodet blir lila
hur den färgen en gång va vacker
det kommer jag aldrig att förstå
och hur jag knappt vet vad jag skriver
eller varför
ingen anledning mer än att paniken måste dämpas
tankarna om att hösten är omöjlig och inte underbar
sårar mig så hårt
är för trött idag
orken att skynda långsamt har stannat
ligga still med en flaska i handen kan vara det lättaste som finns
imorgon känns så avlängset idag
och jag är ändå inte ledsen
något blir varmt igen
solen lyser upp
men koltrastarna som sjöng igår
så vackert
tystnar
ekot av stillsamhet
lägger sig över stadens röda nätter
en färg som skapar ett inre kaos av känslomässiga nätter
sahara brinner och den svider på mina kinder
floderna blir färgade utav blod
hur länge har vi kvar imorgon, idag undrar jag
klarblå ögon som tigger utav de sista krafterna
uppnår extas i minnen som aldrig fanns
lever i drömmen
vägrar vakna till en ledsam historia
på ålderns höst
tiden som går
bankar och slår
försöker att springa så snabbt
men liksom i barndomen så hinner monstret under sängen ifatt
man vaknar med tunga ögonlock
undrar vart evigheten i slutet har sin början
för vi vill bara dansa till musiken av hjärtan som slår
höga på livet och lite till
sånt vi röker för att glömma
som aldrig hänt om du frågar mig
för många ledsamma stunder varnar att släppa taget
flyger högre än alla andra ikväll
jorden är för kall
det ångar och blodet blir lila
hur den färgen en gång va vacker
det kommer jag aldrig att förstå
och hur jag knappt vet vad jag skriver
eller varför
ingen anledning mer än att paniken måste dämpas
tankarna om att hösten är omöjlig och inte underbar
sårar mig så hårt
är för trött idag
orken att skynda långsamt har stannat
ligga still med en flaska i handen kan vara det lättaste som finns
imorgon känns så avlängset idag
och jag är ändå inte ledsen
Kommentarer
Trackback