.

det är något som är väldigt vackert i att vara oförstående
det måste vara att man inte än är förstörd
utav vad man tycker och tänker
man liksom seglar runt och runt
i en paradoxal verklighet
som man vill stanna i för att slippa tänka
men ovetande leder till frustation
så ingen vill stanna där föralltid
förståeligt
men sekunden man är där
sekunden man fastat i oförståendet
då är man för en sekund fri
från vad man ska vara och vad man är

självklart händer detta innan någon bryter magin med några enkla ord
vadå fattaru inte?

men man har ändå fördats i en annan verklighet och vaknar upp med ett leende på läpparna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0