FUCKING FANTASTIC

den var aldrig vid medvetande. aldrig klar den där tanken som blev till handling. för döda barn gråter inte och det gör inte jag heller. men att radera just den bilden, just den jobbiga bilden som hela dagen sovit på min näthinna, skapat känslor, det går inte. jag tror att det är samma som om man skadar en annan person, dennes ögonuttryck kommer alltid att etsa sig fast, man kommer aldrig att glömma. precis som att jag aldrig kommer glömma idag och i förrigår, den 3 maj och känslorna därimellan. när du träffar mig kommer du inte märka någon skillnad, när du frågar "hur mår du" kommer jag svara ärligt, och nej jag kommer inte att vara ledsen jag kommer att vara glad och mitt glada svar kommer att vara ärligt. men om du sätter dig ned tillsammans med mig, kramar mig och verkligen vill veta hur jag mår så kommer svaret att vara annorlunda, för någonting innuti mig har ändrats och jag kan inte göra det ogjort. jag hatade tanken igår, älskade den i förgår och grät nästan över handlingen idag. jag har aldrig varit så rädd som idag, men nu är det gjort. jag vet att jag har fattat rätt beslut. Sov gott, det ska jag göra även om jag inte vågar drömma.