smörknivar och sånt där
jobbet tar död på mig, hade det inte avrit för kollegerna hade jag aldrig klarat av dessa dagar. tabbar mig hela tiden och Marianas uttryck "idag är du inte den skarpaste kniven i lådan" har visat sig stämma. Dagen började fint på Ecco då en dam kommer in och vill lämna tillbaka ett par skosnören, jag säger inget men blir något störd över att hon tänker lämna tillbaka en utestencil för 40 som vi vanligtvis inte tar tillbaka då hon utbrister" ja jag ville ju ha 80cm och svart" jaha tänker jag, något fel på dessa då som ser jävligt svarta ut eftersom jag inte kollar på de " och jag fick ett par 90 cm bruna av dig igår" Hon fick tillbaka sina 40 kronor och vart så lycklig.
Lyckligtvis kom min rast snart efetr detta och jag fick andas ut då jag gått in i snödvala. Under tiden började jag tännka på lördagens smarta konversation som jag höll lagom lycklig med taxichaffören.
Taxi- Jag kommer från grekland från en liten halvön som heter Pha(något)
jag- aha okej,(paus) men du vart försvann den andra delen utav ön?
Taxi- eh va?
jag- (försöker rädda situation, förstår att något blev väldigt fel) ja men liksom om den flöt iväg eller bildade en ny ö?(puuh situationen räddad)
Taxi- en halvö menas att den är förgrenad med fastlandet på något sätt(jag känner mig rätt dum)
Fortsätter jobba efter rasten och vid 1800 är jag helt slut vilket resulterar i att jag går in i saker, svamlar, går åt fel håll, glömmer bort kunder, för att slutligen råka låsta in mig mellan affären och fika rummet.
Utsläppt blir jag 10-15 minuter senare och måste du förklara för kunden som väntat på sina skor att de tyvärr tog lite lång tid då jag vart inlåst, skrattattacken var inte nådig. Och för att igen citera Mariana " Josefin jag skulle vilja säga att det bara inte var din dag idag, men isånnafall så skulle du adrig ha någon dag"
Jag berättade inte för henne att när jag stapplade ut ur butiken så snavande jag inne på lagret och spillde ut delar av min matlåda på heltäckningsmattan, jag kände inte att hon behövde veta det just då.
jag må inte vara den skarpastekniven men Nilla tycker att jag är en väldigt charmig smörkniv iallafall.
Lyckligtvis kom min rast snart efetr detta och jag fick andas ut då jag gått in i snödvala. Under tiden började jag tännka på lördagens smarta konversation som jag höll lagom lycklig med taxichaffören.
Taxi- Jag kommer från grekland från en liten halvön som heter Pha(något)
jag- aha okej,(paus) men du vart försvann den andra delen utav ön?
Taxi- eh va?
jag- (försöker rädda situation, förstår att något blev väldigt fel) ja men liksom om den flöt iväg eller bildade en ny ö?(puuh situationen räddad)
Taxi- en halvö menas att den är förgrenad med fastlandet på något sätt(jag känner mig rätt dum)
Fortsätter jobba efter rasten och vid 1800 är jag helt slut vilket resulterar i att jag går in i saker, svamlar, går åt fel håll, glömmer bort kunder, för att slutligen råka låsta in mig mellan affären och fika rummet.
Utsläppt blir jag 10-15 minuter senare och måste du förklara för kunden som väntat på sina skor att de tyvärr tog lite lång tid då jag vart inlåst, skrattattacken var inte nådig. Och för att igen citera Mariana " Josefin jag skulle vilja säga att det bara inte var din dag idag, men isånnafall så skulle du adrig ha någon dag"
Jag berättade inte för henne att när jag stapplade ut ur butiken så snavande jag inne på lagret och spillde ut delar av min matlåda på heltäckningsmattan, jag kände inte att hon behövde veta det just då.
jag må inte vara den skarpastekniven men Nilla tycker att jag är en väldigt charmig smörkniv iallafall.
Kommentarer
Postat av: sanne
haha jossan, det där är inte bara en dag. Det där är du i ett nötskal:D hihi det är charmigt!
Trackback
