du vet att jag inte vill fråga
du vet att jag inte vill fråga
men jag känner att jag måste
för jag vill verkligen inte ta sista steget i vår första dans
så nu hoppar jag
faller fritt för en millisekund
innan du omsluter mig i starka armar som för
och kastar in mitt inre i en virvelstorm
av ouppmätta mått
du kan svara när du vill
för jag ser på dina steg
att du liksom en blomma sträcker dig mot solsidan
du tar min hand och vi går ut
på terrassen
beslutsamt och med ett leende
håller du mitt ansikte som kristall
i dina händer
jag vilar tryggt
och precis innan du kysser mig
så tänker jag
att aldrig har en fråga utan svar varit så uppenbar.
poesi är en vacker samlingsplats för stulna tankar
och jag har liksom du
besatt sett tiden
rinna ur snabba fingertag
som sanden i ur i öknen
alltmedans hjärtat intensivt pumpar blod
då andetagen blir snabbare
och
jag har väntat på regn att falla
mest för att det är en omöjlighet
då solen står som högst
och
för att du har sagt till mig
att hjältar aldrig gråter
men
jag väntar liksom sanden i ur i öknen
på en dag som aldrig kommer
dagen med vatten
för diamanten är redan hållen i min hand
fast på min fråga svarade du
att diamanter är endast en annan form utav kol
det måste vara det värsta
speciellt då du kollar på mig
då jag väntar på regnet
som trycker innanför ögonlocken
vindrutetorkaren går för fullt
en åskstorm
hade varit behagligare i mitt hjärta
men detta kan jag inte visa
för du upprepar
att hjältar aldrig gråter.
vi älskar alla känslan i evighet
osårbar och aldrig våldtagen
utav alltför starka ord för att fylla ut
som sakta äter upp meningen innifrån
och kvar blir endast
ett singelt ensamt, obetydligt ord
tyst och oätbar
som inte sänker frid till någon
i många meningar är detta världelöst
för skicklig språkhantering
inebär mer än ett ord
men
för evigheten så är den ett svar
på att allt
litet som stort
har en betydelse
lika viktig som morgondagen