FUCKING FANTASTIC

idag har hittat tillbaka till mig, idag flöt inte bara förbi utan lämnade ett avtryck. känslan är snart tillbaka.

tänker inte kalla det prestationsångest för jag kämpar fan. innuti är en stor kamp just nu, har mått piss i två dagar. sådär då var det ute. jag mår dåligt i kroppen, fysiskt och pskysiskt. jag känner inget. alls. livet går jättebra, hur mycket bra som helst händer, men minsta vink bakåt och jag har redan vänt, sett känslan i bakspegeln och nu jagar jag den som besatt. känslan. känslan av verklighet att känna allt. igen. som jag gjorde förra veckan. lyckan. låt mig känna skrattet på riktigt. låt mig känna någonting.

så länge jag kan minnas har jag lär mig att man inte ska tro. tro kan man göra i kyrkan. en klassiker i mina ögon. och absolut du får var religiös men snälla gå inte och säg att du tror saker. antingen så vet du eller så vet du inte.

nu kommer problemen

jag står i ett vägskäl och jag vet inte, jag vet inte säkert men kan heller inte säga att jag inte vet, jag kan inte kalla det lögn men inte heller sanning. vad jag kan säga är att jag vet säkert att det är intressant. historisk, och ja religöst. och så var vi inne på tro igen. jag tror inte på gud, kanske på ödet och slumpen men helst av allt så skulle jag kalla mig agnostiker. där finns något, är det gud så finns denne i livet efter detta. för jag tror på det. på att vi måste finnas kvar på något sätt kanske inte på denna jord men att bara försvinna i evigheternas evighet känns lite dystert . erkänn. så om jag tror är religiös på ett annat sätt än mitt ja då kommer vi tillbaka på  domedagen. och där har vi mitt problem. domedagen

känn på orden. smaka, ta av chokladen och lämna brödet till en annan, det är precis vad jag vill göra.

tänka tanken men inte få något svar, jag vill veta. fast jag kan inte tro, och skulle jag tillåta mig själv att tro att världen går under som så många förutspått 2012 så vill jag inte leka med den verkligheten. då mår jag bättre av att inte veta, att tro. men jag är ju inte i kyrkan. jag sitter i mitt rum, klockan är 00.40 för att vara exakt och för en kvart sen läste jag längst bak i aftonbladet från den 18 april 2010 en liten spalt som berättade hur vikingarna och ragnarök var så mycket mer verklighetsriktiga än vi idag. vi med våra laptops, ipads och iphone. vi som tror att vi kan göra vad som helst. och ja jag kan inte mer än att buga och bocka för denna människa, skribent som så skickligt brukar sitt språk sin kunskap, historia, nutid och framtid och kommer fram till att vikningarna skulle ha suckat om de såg hur vi bruka jorden idag. jag bugar för henne för denna insikt hon gav mig om  ragnarök, om de 3 åren med vinter som kommer innan  bergen rammas med marken och jorden svämmar över. vänta är det inte någon mer som tror det. mayaindianerna kanske. de har långt före vikingarna och deras asatro förutspått undergången av världen 26 december 2012 och vilkens kalender använder vi och räknar tiden med om inte mayaindianeras. deras tid slutar 2012. fimbulvintern kanske började 2009, vi hade vår kallaste vinter på många decennium om inte århundraden och slutar tre år senare, detta bl.ir av en ren slup 2010. och som jag berättat tidigare så tror jag på slumpen. sammanträffanden är också en lustig sak, som den att enligt vissa religioner så finns en tro att världen går under för att den blir förmörkad utav ett stort askmoln, såsom då dinosaurierna blev utrotade.  och vad hände tidigare denna månad. jo det började med Island, flygen inställda, sommaren är redan förutspådd att bli kallare än vanligt. ett askmoln tillräckligt stort för att inrikes flyg inte får gå i hela Storbritannien eller flyg in i större delen utav Europa. upprepar historien sig igen. ser vi inte vad som händer? måste vi ha alla fakta men inte se de, tsunamier, jordbävningar, katastrofer kan vi blunda för att allt blir större och mer.

okej så här är problemet igen. jag vet inte. jag tror. spekulerar. och detta skapar i min hjärna tekniska problem. så då har vi först problemet att världen kanske går under om tre år och min hjärna är utbränd. men låt mig fortsätta.

världen kanske inte går under 2012, kanske 4000 kanske aldrig vem vet. alla har kanske fel och vi som tänker tanken att världen går under snart blir idiotförklarade. men tänk om det händer, om vi haft alla fakta, alla detaljer, ökade koldioxidhalter men bara kastat iväg de, då kommer jag ångra att jag bara trodde i kyrkan. då kommer jag ångra att ingen berättade för mig att det va på riktigt och slog det in i huvudet.

men fram tills det, tills världens undergång då ska jag bara leva för idag och ta imorgon när den kommer och prisa skribenter för att de i alla fall försöker att skicka SOS signaler till den blinda världen. och jajuste jag ska börja tro. för man behöver inte veta allt, det blir mer spontant då och världen är stel som den är. det behövs lite överraskningar och vi verkar inte nöja oss med mindre än naturkatastrofer
godnatt